Sköna maj inte välkommen

Maj har inte börjat bra. Jag har inte tävlat på några år av olika anledningar, bla pga skadad häst, men tänkte det kunde vara trevligt att ändra på det när nu hemmaföreningen hade en klubbtävling på maj månads första dag. Det blev inte någon trevlig upplevelse.Det var år sedan hästen var lika spänd som hon var inne på banan och poängen blev därefter. Jag hoppas att det var ömheten i ryggen, som jag upptäckte samma morgon, som orsakade spändheten. Fler dressyrtävlingar lockar inte för tillfället. Tillbaka hemma upptäcker vi att systern gamla 29-årig häst ligger i hagen och vill inte gå upp. Till sist får vi upp honom, men han verkar inte må bra, vinglig, låg kroppstemperatur, koliksymptom och han lägger sig igen. Några timmar senare får han komma till hästhimlen. Majs andra dag börjar med få den gamle på sin sista transporttur. Efter det tar vi en försenad morgonpromenad med hundarna och planerar att fixa en god fika. Både jag och systern är ganska tomma och trötta mentalt. Nästan tillbaks upptäcker systern grannens åring liggande i hagen med elrep runt bakbenet, som sparkar febrilt för att komma loss och benet ser inte bra ut. Systern ringer ägaren och jag springer och hämtar kniv. Skär av repet och hästen kommer upp på benen. Till slut får ägaren kontakt med en veterinär (varför får man aldrig tag i dom på första försöket när det är som mest akut), som kommer relativt snabbt, hästen bandageras, lastas och tas till klinik. Tyvärr var både ben och sena av, så även den fick komma till hästhimlen. Hela tiden var hästen så lugn, även om hon ibland ville lägga sig och behövdes stöttas, och hon stod med öronen fram, helt otroligt med dom skadorna hon hade, men hög adrenalinhalt skonade henne. Nu vill jag verkligen inte vara med om fler skador och avlivningar på ett bra tag. Jag hoppas att maj har några roligare saker planerade, det här var inget kul.
Mailet jag fick från min leverantör Skhoop var roligare. De kommer att sälja sina täckkjolar på Manhattan, vilket innebär att Brandsberga och Manhattan har något gemensamt. Roligt att kunna erbjuda något som finns på Manhattan och som inte ens Väla har.