Veckans höjdare

Han har jobbat hårt för den och nu blev det äntligen stolpe in. EM-bronset i dressyr gick till Patrik Kittel och hans Watermill Scandic H.C.B. Han har gjort många bra uppvisningar, men det har inte alltid räckt ända fram. Nu äntligen fick han till det, stort grattis. Tidigare i veckan kvalade även dressyrlaget till OS i London, så veckan har varit klart givande för den svenska dressyren. Patrik uttalade sig tidigare i veckan om att varför inte sikta mot guld och jag kan väl bara instämma. Nu blev det inte i EM-guld, men OS-guldet finns kvar. Why not?
Det har även varit tidernas första SM i klassisk styrkelyft i Lund i veckan. Det fanns i dag ett reportage i Sydsvenskan om ett antal kvinnliga styrkelyftare och det som får mig först att lägga märke till artikeln är de tio bilderna på grimaserade kvinnor. Det handlar väl om skådespelare eller nåt tänkte jag, tills ögat uppfattade ordet styrkelyft. Den andra saken som får mig att heja till är kvinnornas ålder. De är 48,20,51,26,38 och 32, alltså spridda skurar åldersmässigt och då blev jag så glad. Jag tycker det är så häftigt och kul när olika åldrar tävlar mot varandra, när åldern inte är en begränsning eller undanflykt (nädå, jag har ingen ålderskris...). En kvinna på 50+ som tränar och tävlar i styrkelyft får säkerligen en och annan att höja på ögonbrynet, men så fräckt, tycker bara jag och, nej, de kvinnor som ägnar sig åt styrkelyft är inga stora kolosser med jättestora muskler. De ser fullständigt normala ut. Hoppas fler än jag blev glada av artikeln.

Motionsvanor på landet

Inte är det rolig läsning inte. Att vi som bor på landet inte motionerar lika mycket som stadsfolket. Kombinerar vi det dessutom med låg utbildning och få vänner som motionerar är det bara 11% som motionerar jämfört med om vi hade bott i stan, varit högutbildad och haft många motionerande vänner. Den kombinationen ger 67% motionärer. Skillnaden är svidande stor för oss lantisar. Den kalla faktan kommer från Lars-Magnus Engströms artikel "Vem känner smak för motion?, som fanns med i tidningen Svensk idrottsforskning nr 2 (2011). Det är tydligt att det där med att motionera inte bara handlar om att ha tid eller att man tycker det är roligt med motion eller att det är något man har hållit på med sen barnsben. Det finns andra faktorer som spelar in.
En som inte började motionera förrän hon var över 40 år är den danske överläkaren Bente Klarlund Pedersen, som bl a har varit ordförande i Danmarks nationella hälsoråd, skrivit böcker om hälsa och motion, sprungit 10 maratonlopp och kallar sig hälsomissionär. I en artikel om henne i Sydsvenskan den 21 juli beskriver hon hur hon ser på sitt motionerande som ger henne ett mentalt välbefinnande, ett sätt att hämta kraft och möjlighet till att stressa av. Det handlar mindre om det fysiska. Det som övertalade henne att börja var den odiskutabla datan: 40% av alla världens människor dör för tidigt av sin livsstil som innebär rökning, dålig kost, alkohol och för lite motion. Den siffran beräknas enligt WHO ha stigit till 70% år 2020. 70% är en hög siffra. En tanke som slår mig är att många människor hänvisar till tidsbrist som orsak till att de inte motionerar, även om det ibland känns som ett slentrianmässigt svar, men egentligen biter de sig själv i svansen. Sannolikheten är ju större att de får mer tid i och med ett längre liv.
För att återgå till oss på landet så finns det ett starkt samband enl Engström mellan att människor som gillar utomhusaktiviteter och friluftsliv också gillar att motionera och är det något vi har här med både Söderåsen och Rönneå så är det många möjligheter till ett aktivt utomhusliv. Det behöver inte vara svårare än att ta sig utanför dörren för att motionera. Naturens gym är alltid öppet.
Vad kan man då göra för att fler ska få smak för motion? För barn ger Enström förslag som fler timmar till idrott och hälsa samt friluftsaktiviteter. Alla barn bör få möjlighet till att prova på olika former av fysiska aktiviteter. Vidare menar Engström att simkunnighet, hitta rätt i okänd terräng och att själv kunna sätta ihop ett träningsprogram ska vara lika självklart som att lära sig läsa och skriva. Att få tillfälle att vara utomhus och vistas i naturen är väsentligt eftersom sambandet är så starkt mellan det och att motionera i vuxen ålder. För vuxna gäller det åter igen infomera, inspirera och underlätta motion med tex promenadstråk, cykelvägar och gågator. Personligen tror jag att för vuxna gäller det att hitta sin mening med motion och att motion får ett mervärde. Motion ska aldrig vara en plikt eller ett måste. Motion måste ske av fri vilja och ha fler fördelar än nackdelar. För många är motion ett mentalt andningshål, men det kan även vara att utmana sig själv, att få vara för sig själv en stund eller ett sätt att träffa sina vänner. Motion kan även vara en investering i sig själv och det är nog en betydligt säkrare investering än aktier i dagens läge. Hoppas vi ses i skogen.