Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket sport, idrott och hälsa jag kan läsa om i Dagens Industri, denna rosafärgade tidning vars namn inte alls ger en hint om vad man kan finna i den. Idag var det en helsida om Brynäs, som ikväll kan bli svenska mästare. I lördags läste jag om hur crossfit lockar allt fler och att forskare nu vill ta reda på hur affärslivet påverkas av idrott och hälsa. Nu är trenden att en framgångsrik företagsledare ofta också är en aktiv idrottare och det är uthållighetsidrotter som löpning och längdskidåkning som gäller. Golf och segling som ofta har förknippats med affärslivet har fått styka på foten. Just golf fanns det annars ett antal sidor om förra veckan med tips på bl a olika golfbanor, golfmode och att det är i Skåne vi hittar de flesta golfbanor. Det är bara i Florida vi hittar fler golfbanor än i nordvästra Skåne.
Lördagen den 21 mars imponerade med 17 sidor löpning. I vilken annan tidning hittar man det förutom de rena löpartidningarna? Där var allt från hur du förbättrar din teknik, olika maratonlopp världen över (vad sägs om Walt Disney World Marathon och Everst Marathon?), hur löparbranschen växer och hur Löparakademin jobbar för att förbättra ungdomars hälsa i Stockholms förorter med hjälp av löpning. Där fanns även en recension av Malin Ewelöfs nya bok "Bli en bättre löpare med Malin Ewerlöf". Just den boken ligger på mitt sängbord och bara väntar på att bli läst. Jag hoppas hinna med den innan den 28 april, då Dagens Industri kommer ut med sin Cykelspecial. Vem vet vad den tipsar om och vem kunde ana att Dagens Industri skulle vara så idrottsfokuserad? Inte jag iallafall.
Nu så här halvvägs in i mars kan det vara på sin plats att checka av hur det står till med eventuella nyårslöften och andra uppsatta mål som ska uppnås under året. Själv är det inte så mycket bevänt med nyårslöften. Det enda jag har som kan härledas till ett nyårslöfte är att jag inte ska köpa lösgodis. Facit så här långt är 4 lakrisrondeller, varav jag gav bort 2. Helt OK enligt mitt tycke. Nyårslöften i all ära, men jag rekommenderar hellre att man jobbar med mål. Det kan man ju sätta upp lite när som på året och det behöver inte ens vara på en måndag man börjar med sitt "nya liv" eller sina nyuppsatta mål. Det går lika bra på en tisdag om det passar bättre.
Att man inte alltid lyckas med sina nyårslöften eller mål beror ofta på att man inte planerar för hur man ska nå dit. Det är så lätt att säga att nu minsann ska man gå ner de där kilona, motionera si och så mycket, sluta röka, sluta svära etc, men det är inte lika enkelt att faktiskt ge sig själv förutsättningarna att lyckas utan ofta slutar det med att man konstaterar än en gång att man har dålig karaktär. Det handlar sällan dålig karaktär utan snarare att man inte haft någon plan. Man går ofta ut för hårt, sätter målet för högt och har ingen strategi att hantera hinder och problem som ovillkorligen kommer att dyka upp. En annan källa till att inte uppnå det man föresatt sig stavas motivation. Man ser kanske inte riktigt fördelarna med att göra en förändring, man är kanske egentligen ganska nöjd med hur situationen är, men upplever att omgivningen och normen i samhället har en annan åsikt. Tips! Väg ärligt och uppriktigt fördelarna mot nackdelarna och se vilka som överväger. Kommer du på fler nackdelar än fördelar med tex gå ner i vikt eller motionera 3 gånger/vecka, ta dig en funderare på om du ska göra någon förändring just nu. Det är kanske inte läge just nu och att inte nå dit man vill gång på gång sänker gärna en. En tredje faktor för att lyckas är stöd från omgivningen, hur mycket är inte det värt? Visst är det så att man kämpar lite till, tar i lite mer, biter ihop lite till om man har någon som tror på en och pushar på.
Olof Röhlander är mental coach och utsedd till årets talare 2011. Han ger idag ett tips i Sydsvenskan på hur han gör för att nå sina mål. Han låter trycka upp en löpsedel med vad han vill ska hända och sätter upp den vid sitt skrivbord. 2006 tryckte han upp en löpsedel med texten "Olof Röhlander - årets talare". Det tog 5 år och nu håller han på med en ny löpsedel. Just att skriva ner sina mål eller vad man vill ska hända och placera dem synligt är ett effektivt sätt att behålla fokus och styrfart mot drömmen. Själv vet jag inte om jag skulle vilja ha en löpsedel om mig själv mitt framför ögonen på mig hela tiden när jag sitter och jobbar, men gärna en bild på tex platser jag vill besöka, saker jag vill göra eller uppnå eller ett ordspråk som gör att jag håller ångan uppe. Gör det som passar er! Avslutningsvis ett ordspråk från Thomas Edison, högst troligt myntat innan han lyckades med bedriften att komma på hur han skulle få liv i glödlampan: Jag har inte misslyckats. Jag har bara kommit på 10 000 sätt som inte fungerar. Så är det! Det ska gå!
Läser i 66°Norths katalog för kommande höst och vinter att många är de sjömän som räddats till livet tack vare sitt ullunderställ och en bra kapten aldrig tillåter att en besättningman kliver ombord utan ett underställ i ull. Jag skulle nog vilja utveckla den regeln till att ullunderställ även bör bäras på land. På land har vi dessbättre färre möjligheter till att drukna, men frysa kan vi och varför göra det när hjälp finns.
Ull är ett av de äldsta textila materialen och har använts till kläder i ca 10 000 år. Ullens fördelar är att ullen absorberar fukt upptill 30% av sin egen vikt, värmer även i blött tillstånd och luktar mindre även om man har använt sitt ullplagg länge och närmast huden. Att ullen värmer så bra som den gör beror på att det uppstår luftfickor mellan ullens oregelbundna fibrer och luft är det bästa isoleringsmaterialet. Ull fungerar väldigt bra även vid varmare temperatur, eftersom den anpassar sig efter kroppens eget temperaturregleringssystem. Ytterligare en fördel är att man slipper hålla på att tvätta så ofta (den ska inte tvättas så ofta och gärna vila någon dag efter användning). Behöver man fräscha upp ulllen hänger man helt sonika ut plagget i fuktig väderlek och låter vattenångan som passerar genom ullen ta med sig smuts och dålig lukt ut. Det som kan nämnas till ullens nackdel är att ullen inte är lika slitstarkt, vilket bl a innebär att strumpor i ull bör blandas med annat material för att öka slitstyrkan. Ullen har inte heller förmågan att effektivt stoppa vind, så blåser det får man komplettera med ett vindskyddande lager.
Nu för tiden finns det ullunderställ i många olika färger, tjocklekar och modeller, som gör att användningstillfällena har ökat. Det är inte bara när man är ute i skog och mark som ullunderställen kommer till sin rätt. Eftersom det inte alltid syns att det är ett underställ man har på sig kan det tex användas till mer" dressade" tillfällen även inomhus. Ett ullunderställ kostar från ca en tusenlapp. Kan låta mycket för något man "bara" har under, men det är väl investerade pengar. Det är mycket livskvalitet, njutning och värme man får för de pengarna.
Ridsporten fick som bekant sitt första Jerringpris genom Rolf-Göran Bengtsson. Sen bröt det ut en hel massa synpunkter, åsikter och andra osportsliga påhopp från olika håll och kanter. Ridsport är ingen sport, ridsport är en materialsport, det är hästen som gör jobbet, inte schysst att använda sociala medier för att få folk att rösta på Rolf-Göran. Även andra idrotter fick sig en släng av sleven för att inte vara tillräckligt idrottsliga, tex golf, bowling, curling och skytte. Riktigt vilka kriterier som ska gälla för att vara en "riktig idrottare" och därmed en värdig Jerringvinnare vet jag inte om jag sett eller hört från kritikerna, men det har nog med andel svett och till viss del muskler att göra. I alla idrotter krävs det material av olika slag och alla jobbar med att hitta bästa material, så det argumentet känns ju irrelevant i sammanhanget, likaså användningen av sociala medier. Även idrottare kan väl vara moderna och hänga med i tiden. Att hästen gör allt jobbet kan det ju se ut att den gör, men i ridsporten är det de små rörelserna som gäller, som kan vara svåra att se och värdera för människor utanför branschen. Tror inte Lasse Anrell hade kommit så långt i en Grand Prix oavsett om det gällt dressyr eller hoppning, även om han fått låna en aldrig så bra häst. Något gör nog ryttaren ändå. Så vad får kallas idrott och jag som sysslar med ridsport kan jag få lov att kalla mig idrottare?
"Idrotten vill" säger att idrott är en fysisk aktivitet som vi gör för att prestera mera och må bra. Enligt nationalencyklopedin definierar idrottsrörelsen fysisk aktivitet som människor utför för att få motion och rekreation eller uppnå tävlingsresultat. Idrottshögskolan menar att idrott är fysisk aktivitet genomförd med målet att främja fysisk och psykisk hälsa, rekreation, tävlingsprestation och estetisk upplevelse. I sin tur definieras fysisk aktivitet som all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning och involverar alltså all typ av muskelaktivitet. Med andra ord omfattas fysisk aktivitet av så vitt skilda saker som städning, trädgårdsarbete, svampplockning till motion och träning. Nu sker det kan kanske inte någon prestationökning vad gäller städning, trädgårdarbete och svampplockning, så de tar vi bort. Träning i sin tur innebär att man har en målsättning som leder till ökad prestationsförmåga av den fysiska aktiviteten. En ökad prestationsförmåga ska i sin tur öka kapaciteten på kondition, styrka, rörlighet och koordination, som bl a ska leda till en utveckling av syreupptagningsförmåga, muskulaturens uthållighet och styrka, balans, koordination och allmän rörlighet/smidighet.
Vad kan man tänka sig krävs av en ryttare rent fysiskt? Eckart Meyners, tysk professor i idrottsfysiologi, menar att en ryttare måste vara i en bra fysisk form för att kunna använda rätt kroppspråk och ge rätt signaler (hjälper) för att hästen ska förstå. Dålig kondition, svaga muskler och dålig koordination duger inte.Vidare menar han att alla ryttare måste ha en viss nivå av styrka, reaktionsförmåga och uthållighet för att kunna sitta korrekt. En bra koordination är grunden för att få en bra känsla med hästen och är också en förutsättning för en korrekt avvägning mellan balans, rytm, visuell och spatial orientering och "muskelkänsla". Meyners nämner även ryttarens behov av rörlighet för att anpassa sig till hästens rörelser och färdigheten balansanses så viktigt att det har ett eget kapitel i hans bok "Effective teaching & riding". Jämför vi hans krav på en ryttares fysik med de olika idrottsdefinitionerna ovan tycker åtminstone jag att ryttare kan benämnas idrottare. Hade vi gjort samma kravspecifikation av de fysiska färdigheterna hos golfare, bowlare, curlingspelare och skyttar tror jag vi hade kommit fram till samma resultat, dvs de är idrottare.
Varje idrott har sina speciella krav på fysiska färdigheter, så även på de mentala färdigheterna. Vi tittar lite snabbt på dem också. Norska Anne Marte Pensgaard, forskare och mental rådgivare, har delat in olika idrotter efter mentala krav. Koncentrationsidrotter är idrotter med stora krav på att kunna koncentrera sig under en längre tid, snabbt kunna byta koncentrationsfält och inte bli störda. Exempel på idrotter är orientering, skytte, fäktning, golf och tennis. Längdåkning, långdistanslöpning, boxning och paddling tillhör uthållighetsidrotter eller tåla smärtaidrotter. Här gäller det att kunna pressa den fysiska smärtgränsen och att ha en vilja av stål. Självdisciplinidrotterna kräver att man, som det låter, har stor sjävdisciplin. Till denna kategori ingår kampsport, där kultur och regler kräver självbehärskning. Orientering är en annan idrott i denna kategori. En orienterare tränar mycket på egen hand och det krävs att man litar på sig själv och sina val. Klättring, backhoppning och terrängcykling tillhör tuffhetsidrotterna. En klättare måste kunna se vägval, vara kreativ och klartänkt, pressa sig med bibehållen fokus. Cyklisten måste ha koordination, balans och vara våghalsig. Backhoppning hade jag aldrig vågat mig på. Ridning kommer in under decision-making och kommunikationsidrotter tillsammans med i princip alla lagidrotter såsom fotboll, handboll och ishockey. Här måste utövarna kunna ta beslut under varierande yttre förhållande och samtidigt ha koll på motståndarna, kommunikationen är av stor betydelse. I ryttarens fall gäller det att kommunicera med hästen genom att använda små, tydliga och lugna signaler, vilka enligt Meyners är svåra att upptäcka för ickeryttare, vilket är kanske det som gjort ridsporten till en "snackis" samtidigt som det är det som är ridningens skönhet och mål.
Så vad har vi kommit fram till? De olika idrotterna har olika kravspecifikationer, vissa måste ha maximal syreupptagningsförmåga, andra måste vara extremt starka, andra ha hög koordinationsförmåga och balans. Ingenstans står det att det är bara de som har maiximal syreupptagningsförmåga eller de starkaste som får kalla sig idrottare eller de som håller på med uthållighetsidrotter eller tuffhetsidrotter som har rätten att kalla sig idrottare. Alla idrotter har sin mix av "måste"färdigheter för att nå toppen och det måste man respektera. Respektera och var glad för att de finns så många olika idrotter att välja mellan, så att alla kan hitta sin idrott. Det finns problem nog med alltför mycket stillasittande leverne. Själv kommer jag även fortsättningsvis att kalla mig idrottare.
För några veckor sedan fyllde Zlatan år, som tidningarna självklart skrev om. I en artikel stod det att läsa att Zlatan inte kunde tänka sig att anlita en mental tränare. Anledningen var att de inte kunde sätta sig in i den situation han var i och vad han gått igenom. Han fixar det själv. Ännu en tänkte jag som är rädd för allt som har med psykologi att göra, att det handlar om att man är sjuk i huvudet, "knäpp" eller allmänt klen i huvudet på något sätt. Psykologi är inget konstigt. En vanlig definition på psykologi är läran om människans beteende, tankar och känslor. Alltså något vi alla har på ett eller annat sätt, inget konstigt med det, men som verkar upplevas av många som lite provocerande och något som man inte vill befatta sig med.
Tillbaka till Zlatan. Lite trött funderade jag vidare att han måste ju ha stora problem om inte någon med idrottspsykologisk kunskap kan sätta sig in i hans situation. Vidare funderade jag på om han hade samma resonemang kring andra personer han anlitar, att läkare ska ha haft samma skador och sjukdomar som honom, massörer samma muskelknutor osv. Nja, tveksamt. Nu har han ju en stab runt sig med allehanda kompetenser som han kan anlita, så han behöver kanske inte göra dessa val. Men jag tror inte han har det kriteriet för läkaren han går till med sina fysiska krämpor, att denne ska ha haft samma krämpor. Frågan jag ställer mig är: Vad gör att han har verkar ha olika kriterier för de fysiska resp psykiska yrkesgrupper som han tar hjälp av? Eller är det som jag skrev tidigare, att han är "rädd" för allt som har med psykologi att göra?
Patrik Sjöberg anser att idrottspsykologi är dravel. Det är inget han tror på eller sysslar med enligt hans bok "Det du inte såg". Helt OK för mig. Det jag reagerade på var däremot att han på ett flertal ställen i boken faktiskt gav exempel på idrottspsykologiska tekniker som han använt sig av. Om man nu ska dra en hel yrkeskår eller vetenskap över en kam, kan man åtminstone inte ta reda på vad det är man dömer ut innan dom faller? jag tycker Patrik har rätt i mycket i det han säger, men i detta fallet har han inte helt rätt. Idrottspsykolgi finns som ämne världen över på universitet och högskolor och det vet jag iallafall att dessa sysslar inte med dravel. Där är det bevis som gäller.
Slutligen ställde jag återigen (jag har gjort det förr) frågan till mig: Hade jag anlitat en idrottspsykologisk rådgivare själv? Givetvis, vad skulle jag annars svarat med två års heltidstudier i ämnet, men jag hade varit noga med vem och kollat upp lämpliga "kandidater", förmodligen mer noggrant än om jag skulle välja läkare eller massör. Det finns många utövare i branschen, mer eller mindre långa utbildningar, tyvärr ingen legitimering än så länge och det i en bransch som lockar många, men jag hade inte velat att den mentala biten hade satt käppar i hjulet för mig ifall jag satsat hårt på att nå mina mål.
Det är nog så att psyket är en känslig del av sig själv, som man inte vill blotta för någon annan och då kommer det ofta en och annan bortförklaring eller förkastning. "Tyvärr" måste man ju ibland utsätta sig för obehagliga saker för att komma vidare, att jobba mentalt kan ju vara en sån sak, men det kan ju ge väldigt mycket tillbaks. Så jag kan inte hålla med om att idrottspsykologi skulle vara något dravel eller något som inte fungerar. Man jobbar med det precis som man jobbar med de fysiska bitarna, behöver man hjälp går man till en person som har kunskapen, dvs idrottspsykologi, men för att det ska fungera måste man vara redo för att göra en förändring. Kanske kan man likna det med rehabträning, du har en fysisk skada, du får ett program för hur du rehabträna. På liknande sätt jobbar man mentalt (förutom att du har ingen skada), du har ett hinder/problem du ska lösa, du får ett "program" eller snarare en diskussion kring hur du skulle kunna jobba med det och jobbar med det precis som med fysisk träning. Konstigare än så är inte idrottspsykologi.
Den senaste månaden har jag tillbringat med näsan i kataloger, funderat, slitit mitt hår och försökt förutspå nästa års väder för att att kunna lägga nästa års order. Det är alltid lika frustrerande och alltid är jag ute i sista minuten eftersom jag inte kan bestämma mig.
Nästa år finns det mycket snyggt att välja på, vilket givetvis är roligt, men gör valet ännu svårare. Jag vill ju ha allt. Det kvinnliga släktet är som tur är relativt lätt att välja till. Det verkar som jag vet vad vi vill ha. Tur är väl det. Men, männen de tycker jag är svåra och det är med stor vånda jag beställer till dem. Någon som har tips på vad de/ni vill ha?
Jag har iallafall fått ihop de flesta orderna nu och nytt för nästa vår och sommar är Skhoop, som kommer med sin första sommarkollektion och Exped, som kommer att leverera bl a sina liggunderlag, som är bland de bästa på marknaden. Några fler Life is Good tröjor blir det däremot inte, eftersom de valt att inte sälja utanför USA. Lite tråkigt eftersom många gillat deras tröjor. Känns som att det blir lite mer träningskläder jämfört med i år och så kommer tröjor i ull/silke från Kari Traa och Houdini. Kortärmade tröjor i ull från Devold har det också blivit, ullfreak som man är.
Färgerna nästa år fina. Det är grönt (oliv, khaki, in the woods), softad rosa, korall, gult (mango, curry, bananas), blått (thunderbird, stålblå, ocean, turkos), lite lila och så beige, sand, vitt och svart eller nästan svart. Några har även med brunt, så det är lite blandat på färgfronten. Mycket snyggt finns det med iallafall och jag tror och hoppas att alla ska kunna hitta något passande nästa år.
En ridsportsbutiksägare sa en gång till mig att man red bättre om man var snyggt klädd. Jag höll inte med. Det fanns väl inget samband. Red man bra, så red man bra oavsett hur man var klädd. Nu har jag ändrat mig. Jag rider kanske inte bättre när jag har lite snygga och framförallt funktionella kläder på mig, men det känns så och känslan är nog så viktig.
Samma fenomen finns i löparspåret. Nu är det förvisso en del år sedan jag använde mig av bomullströjor när jag sprang, men hur gasellaktig känner man sig i en avtackad T-shirt krasst sett? Förvisso är det skillnad på funktionströjor och funktionströjor. Jag har en som känns som ett sandpapper, inte så skönt. Det är ett sk felköp. I sommar har jag sprungit i Houdinis tröja och det är mumma för både själ, känsla och säkert också kilometertiden. Man kan ju inte asa benen efter sig när man har den på sig, man vill ju hålla samma "kvalitet" som den. Så visst har kläderna beytdelse för åtminstone välbefinnadet och nog får självförtroendet en skjuts uppåt, även om plånboken kanske knorrar. Så vad är det då som får hästfolk att fortsätta använda sina avdankade kläder, många i bomull, som tar en evighet att torka och löparna svettas i sina utslitna T-shirts. Säkert en penga fråga i en del fall. Annat vanligt argument är att man tar det gamla för man kommer ändå att bli svettig och skitig inom kort. Kanske är det Jante som är inblandad. Man ska inte komma med fina, snygga kläder, som man svettas och blir smutsig i även om kläderna torkar på en bråkdel av vad bomull gör. Det kan man bara göra om man är något. Läste en artikel där en svensk tomatodlare menade att svenskar väljer det billigaste före svenskt och kvalité. Danskar och norrmän är betydligt mer patriotiska och väljer främst inhemsk och kvalité. Sant eller ej är det på tiden att gamla T-shirts och andra uttjänta kläder kanske hittar andra bättre användningsområden än just till träning. Till mattrasor, återanvändas till nya kläder.... Man kan även slänga dem.
